Pilleman
Pilla pilla pilla på allt han ser. Pilla och förstöra. Hälla ut o'boyen spilla ut mjölken, tappa en tallrik i golvet. Pilla pilla pilla det är faktiskt allt han kan, pilleman.Så lyder texten i min och Davids hit från tidigt 90-tal. De erkända pillemännen från Göteborg.
Hela mitt liv har präglats av pill, pill och åter pill. Visst är det något som alla barn håller på med. Och det är väl just en av anledningarna till att barn lär sig snabbare än vuxna. De är inte rädda för att förstöra. Ta till exempel en mobiltelefon. Det första ett barn gör är att gå igenom alla menyer och testa funktionerna telefonen har att erbjuda. En vuxen däremot är livrädd för att förstöra den. Så istället för att självlära sig telefonen så tittar man noga igenom bruksanvisningen och följer varje steg, rad för rad, sida för sida.
I mitt fall, så lider jag även av att jag måste pilla på allt. Vare sig det är en klädhängare, en dator, en stol, en lampa, ett skruvstäd.... ja ni fattar poängen. Så länge det finns nåt att fingra på så är jag på plats. Oftast så gör jag det inte medvetet utan sitter och kollar på tv eller pratar med nån medans jag systematiskt demolerar det. Och i 8 fall av 10 så går det sönder.
Även om det går att laga på 5 sekunder.
"Se men inte röra", det är ett budskap från föräldrar till sina barn som använts mååånga gånger i hopp om att de inte ska bli skyldiga butiken en stor och mycket onödig summa pengar då ungarna går loss bland hyllorna i prylaffären. Dock verkar inte detta satt sig på mig.
Den här "sjukdomen", som jag kallar det när man i min ålder fortfarande inte kan låta bli att pilla på saker, är något som jag tydligen fortfarande lider av.
Det senaste i raden av allt mina klåfingrar ställt till med hände för ungefär en timme sen. Jag tänkte testa minneskortläsaren i min dator med att sätta i kortet som används i mobiltelefonen. Utan att veta vad i helvete jag gjorde så försökte jag på nåt sätt pressa in det i ett fack som inte passade för fem öre. Resultatet av det här blev att kortet nu får nämnas som MIA - Missing In Action.
Jag har gjort allt i min makt för att få ut det, men det verkar sitta som berget. Jag har vänt upp och ner på datorn, skakat den, försökt pilla med en pincett. Allt utan resultat.
Jag pratade nyss med Roham och tänkte att han kanske hade en lösning. Det visade sig att han tydligen också redan gjort samma misstag. Tydligen så har han (enligt han själv..) också varnat mig för att begå just samma misstag.
Det är ju tur att man lyssnar...
Att få ut kortet känns som en omöjlig uppgift och jag känner mig rejält uppgiven. Som det känns nu så får det fortsatta räddningsarbetet vänta till imorn.
Suck...
posted by JE @ 8:21 em
