Ett liv som rik
Ett kännt begrepp är att "man blir inte lyckligare av pengar". Det är nåt jag funderar på emellan åt. Visst fan blir man lyckligare av pengar. Har man mycket pengar (nu pratar vi mångmiljonär) så kan man leva som en kändis fast utan paparazzis och allt skvaller och ljug som står i blaskorna. Man kan unna sig vad som helst. Man kan köpa sig både prylar och "vänner".Jag har också funderat på hur det skulle bli om t.ex kompisen skulle bli stenrik på säg en lotto-rad. Hur blir det när man går ut på krogen och man är halvt pank och måste hålla sig till billigaste ölen och får titta på när kompisen vräker i sig den ena dyra drinken efter den andra. Tar man för givet att kompisen ska bjuda laget runt varje gång? Blir man lite sne om inte kompisen bjuder en på bion, fotbollsmatchen, resan etc.? Det är väl sånt som kan vara nackdelen med att helt plötsligt bli rik medans man fortfarande har kvar sina "fattiga" vänner.
"Den typiska svenska avundsjukan" som mr. Attling hade sagt.
Hur skulle man själv förändras som person? Kommer man att se ner på vanliga dödliga medans man själv fräser runt i sin nya Ferrari? Kommer man att fnysa åt de vanliga charter-resenärerna medans man sitter i sitt privat-jet på väg till Monte Carlo? Hade jag fått äran att sitta på en förmögenhet så hoppas jag verkligen inte att jag kommer förändras ett dugg i min syn på folk. Dock lär jag aldrig få veta... En sak är jag dock 100% säker på och det är att jag (om jag nu hade blivit rik) aldrig nånsin kommer att beblanda mig med bratsen på Saint Tropez.
Hade man haft lyckan nån dag och dra in ett par mille på Triss, Lotto, Bingolotto eller whatever, då hade, iaf jag, bjudit i väg familjen och kompisar på en lyxig kryssning eller vad man nu kan komma på. Jag hade slutat jobba och börjat resa. Rest till jordens alla hörn och sen kanske bosätta mig på ett slappt surfställe och bara ta dagen som den kommer. Kanske hade man skaffat sig en takvåning på Manhattan eller varför inte köpt ett hus på Djursholm enbart för att dra med sig så många Kålltorpspack som möjligt och göra livet surt för de dryga stockholmarna.
Alternativen är många, men en sak kan jag garantera: tar man vara på pengarna och låter sina drömmar gå i uppfyllelse och sen investerar en del så att även den framtida (i mitt fall) Engström-generationen kan leva som rockstars de med, då tvivlar jag starkt på att man kommer att leva ett misserabelt liv.
Så vad är det nu jag kritiserar i detta inlägg? Det vet jag faktiskt inte riktigt. Det får väl helt enkelt bli folk som säger just den där frasen som jag började inlägget med. Och givetvis att man själv aldrig kommer att få känna sig som Krösus Sork.
posted by JE @ 3:56 em
