Säljes: Röd Golf '92. Centrallås, dragkrok, bandspelare...
Det kanske börjar bli lite tjötigt att läsa om "Röda Faran" i vart o varannat inlägg, men sätt er då i min sits.Många håller sin bil varmt om hjärtat. Speciellt om den har några år på nacken och varit med om både det ena och det andra. I filmer och serier ser man ofta folk som vägrar göra sig av med t.ex sin gamla Dodge från '72, även om den inte medför annat än problem och kostnader. Det finns starka band mellan bilen och sin ägare. Den blir liksom som en i familjen.
Faran däremot, vi fick ingen bra start på vår relation och den har tamigfan inte blivit bättre sen dess.
Senaste i raden: måndag 15/5 2006 och Faran drar på hälsoundersökning hos ett gäng bildoktorer. Vill han fortsätta att existera och göra folk olyckliga av avundsjuka på sin ägare så rekomenderas ett besök hos bil-apoteket av doktorn. Ägaren får sig nu en tankeställare. Ska han dra ur sladden och låta Faran somna in lugnt och fridfullt eller kan det vara värt ett försök HLR för att låta Faran få avsluta sin karriär på ett värdigt sätt.
Ägaren tar tillslut beslut nummer två - alltså HLR-metoden.
Morsan drar till sthlm, Farans ägare tar då moderns bil, den charmiga Micran till jobbet veckan ut. Modern kommer hem torsdag kväll och måste flytta på Faran då det är städdag i K varannan fredag. Modern hoppar in i Faran, vrider om nyckeln och brummar i väg. Nej förlåt, nu blev det fel. Vi tar om det: modern hoppar in i Faran, vrider om nyckeln och - står kvar. Så skulle det vara ja. Hon kom alltså ingen vart. Faran sov som en stock. Helt förgäves försökte hon väcka honom.
Söndagen kommer och Faran har inte rört sig en millimeter. Som tur var var det inte just den veckan det var städdag så p-boten uteblev.
Farans ägare...Nä, skitsamma, nu skriver jag riktigt.. Peter kommer ner och langar startkablar. Vi puttar Faran uppför gatan så att vi kan få plats att utföra uppväckningen på.
Vrooom säger det och Faran är pånyttfödd. Gött tänker jag. Tackar Peter för ett bra utfört jobb och drar in till stan - destination BK. Jag parkerar Faran på en sidogata till Avenyn. Springer in på BK och köper götta. Ränner tillbaka ut till Faran, vrider om nyckeln och brummar i väg. Nej, förlåt. Nu blev det knasigt igen, vi testar igen: ränner tillbaka ut till Faran, vrider om nyckeln och - står kvar. Den jävla sömntutan har lyckats falla i koma igen. Helt otroligt. Jag tvingas traska upp till Roham för att låna telefon (min hade jag givetvis inte med mig), ringer Peter, han är dock mindre sugen på att hjälpa till en gång till. Jag förstår han.
Jag blir fast hos Roham i typ två timmar. Lyckas inte få tag på nån. Tillslut får jag ringa morsan. Hon hoppar in i sin Micra, drar och köper startkablar och kommer till brottsplatsen. Till min stora "förvåning" lyckas vi inte få i gång Faran med hjälp av hennes bil. I detta läge har VM hockeyfinalen hållt på ca 20 minuter. Jag har dessutom missat Qvidings hemmapremiär på Torpavallen jag planerat att besöka. Frustrationen är upp över öronen, både mina och morsans. Jaha, antingen så lägger jag på mer pengar, låter Faran stå kvar och hoppas att Peter orkar göra en insats efter matchen - eller så vinkar jag in förbipasserande bilar. Andra alternativet låter bäst och det lyckas också tillslut.
Faran går igång, jag kör ända till Särö innan jag vänder hemmåt för att vara på den säkra sidan. Ingen radio, ingen mobil, ingen klocka. Jag har ingen aning vad det står i hockeyn. När jag tillslut kommer hem står båda lagen uppradade längs blålinjen och "Du gamla du fria" basuneras ut ur högtalarna. Sicken dag. Det slutade iofs med ett Vm-guld, men hur Farans framtid ser ut efter söndagen 21/5 2006, tja du... Slutet känns allt mer nära om man säger så...
God afton.
posted by JE @ 8:31 em
