Optimisten talar - pessimisten svarar
9 råd som hjälper dig ur krisen. Optimistkonsulten Ingalill Enbom vet hur du tar dig igenom krisen.1 Fråga dig själv: Påverkar detta mitt vardagsliv? - Ja tro fan det.
2 Tänk på hur långt Sverige kom och vad landslaget lyckades med, i stället för vad de misslyckades med. - Fin tanke och givetvis ska man vara stolt över vårat landslag. Dock har jag svårt att vara det efter Tysklandsmatchen.
3 Tillåt dig själv att vara ledsen. Men sitt bara i soffan under ett dygn. I längden ger det inget att stänga in sig. - Ger och ger, klart det inte ger nåt, men alla är vi olika och vissa tar det här på mer allvar än vad andra ens kan fantisera om.
4 Se dig omkring och fundera över vad som är bra i ditt liv, vad du har att vara stolt över. Det kan vara barn, partner, hus eller ekonomi. - Inget av alternativen du nämner och jag kan nog inte komma på nåt annat heller...
5 Skaffa perspektiv. Att ens fotbollslag förlorar är inte som att få en dödlig sjukdom, eller bli arbetslös. - Absolut inte, men är man ingen fanatisk fotbollssupporter så är det heller ingen idé att ens försöka förstå vad vi går igenom. Dessutom skulle jag bli 100 ggr mer ledsen om Sverige torskade en Vm-final än vad jag hade blivit om jag hade blivit av med mitt jobb.
6 Se detta för vad det är. Du har inte förlorat, det har landslaget. Även om det som hänt känns tråkigt så är detta något utanför ditt liv. - Jävla patetiskt att säga nåt sånt här. Ett typiskt tecken på att man inte bryr sig ett skit.
7 Tänk på att landslaget gjorde sitt allra, allra bästa. - Antar att du var och våfflade håret under åttondelen...
8 Du väljer själv din inställning. Det är upp till dig att antingen klara dig igenom detta eller deppa ihop. - Äntligen nåt vettigt. Precis det jag menar!
9 Skratta åt dig själv och dina stora förväntningar. - Medans du skrattar åt folk faktiskt bryr sig om sitt lag skrattar jag åt såna som dig. Vad är det för jävla inställning?
Tuuuiiiii för såna som dig, kärring!!
Det största av största
Fotbolls-VM, det största spektaklet som finns. OS i all ära, där alla länder ställer upp, i alla möjliga stora och små sporter. Men fotbolls-VM, de 32 för stunden bästa länderna i världen gör upp om den finaste av fina pokaler. Bara 32 länder alltså, men det berör lika mycket i de länder som inte deltar ändå. De känslor som cirkulerar i kroppen på en under ett VM kan knappt beskrivas. Plötslig glädje kan på bara sekunder gå över i landsorg. Från att allt känns hopplöst och meningslöst kan en tåpaj eller en sneträff göra en till världens lyckligaste människa.
Jag läste någonstans att förra VM:et i Japan/Sydkorea ökade antalet härtinfarkter i England för män med 25%. Även i min unga ålder känner jag att det tär ordentligt på kroppen. BÅde fysiskt som psykiskt.
Sverige åkte som bekant ut igår mot ett övermäktigt Tyskland som förmodligen aldrig nånsin i landets historia spelat roligare fotboll. Inför matchen var t.o.m.
jag optimist. Jag hade en skön känsla i kroppen. Antingen så skulle Sverige bli totalt överkört, eller så kunde vi faktiskt spela jämnt med dom och få till en förlängning.
Glenn Strömbergs beskrivning av matchen Spanien - Ukraina löd: "Det känns som om Spanien möter ett pojklag". Hade jag kunnat säga detsamma om Sverige - Tyskland så hade jag varit nöjd. Men i detta fallet kändes det inte ens som att Tyskland hade någon motståndare överhuvudtaget.
På ett sätt känner jag som Kim sa innan matchen, bättre att det här avgörs snabbt än att Sverige torskar på ett mål i 89:e minuten. Även om jag hade en skön känsla i kroppen innan match så var jag absolut inte inställd på att vi faktiskt skulle kunna ta tyskarna. Men däremot göra en jämn match mot dom. Nu avslutar dom i stället detta VM på ett riktigt pinsamt sätt.
Efter att ha spelat 0-0 i öppningsmatchen mot T&T kändes nog nästan hårdare än att åka ut mot Tyskland. Det så viktiga målet mot Paraguay kändes som att vinna en VM-final. Även kvitteringen mot England. Sverige tycker jag verkligen inte kommer undan med ett betyg bättre än ett svagt godkänt. Ja, dom tog sig vidare ur gruppen, det
ska man vara nöjd med, men med tanke på gruppmotståndare så hade nånting annat varit ett fiasko.
Hade vi gett Tyskland en riktig fight i åttondelen hade jag gett betyget Väl Godkänt. Nu blev så inte fallet - tyvärr.
Även om Sverige nu är ute ur turneringen så finns det många riktigt heta matcher att bänka sig framför tv:n för. Vm är långt ifrån över och än så länge har jag varit väldigt nöjd med turneringen. Ett riktigt stort plus också till alla svenska fans som varit nere och stöttat. Overkligt mycket svenskar på matchen i Berlin!
Slutet på en epok
Hej kamrater. Det var ett tag sen jag printade ner nåt här på bloggen senast. Så här i VM-tider så finns det inte direkt nån tid över att sitta här och uggla, inte heller nån tid att tänka på nåt annat än VM. Men idag, så här innan Sverige - England så tar jag mig nu tid att skriva lite. Jag vet inte riktigt vad det är, jag känner mig jävligt rastlös, inte allt för höga odds på att det är för att nervositeten som börjat härja i kroppen. Funderar allvarligt på att knyta på mig mina trasiga joggingskor och ta mig en runda i löpspåret för att få nåt annat att tänka på för en stund.
Hursomhelst så måste jag iaf uppdatera er med senaste nytt.
Faran är ej i min ägo längre. Japp, det är sant. Efter att jag övergivit den på Schenkers parkering på Hisingen i en vecka var jag tillslut tvungen att forsla tillbaka den till K. Med mig som andreförare hade jag min bror, då jag vid ett eventuellt tvärstopp i Tingsdagstunneln troligtvis hade drabbats av panik och yrsel, så att han snabbt hade kunnat ta kommandot.
Jag har nu lyckats sälja den, eller morsan lyckades sälja den rättare sagt. Om jag inte missminner mig så gick den för hela 3500 riksdaler för vraket. Vad det var för en ärkenöt som köpte den har jag ingen aning om, men jag tackar han av hela mitt hjärta. Glädjen var dock inte direkt långvarig. I går fick jag reda på att jag måste betala in försäkringen (eller om det var skatten..), trots att bilen alltså nu inte är i min ägo längre. Den skulle egentligen varit betald i maj tror jag. Men, men... Dom hotar med kronofogden så det är nog bäst att betala in. Nu kör jag Micran till jobbet i stället. Den går som ett skott. Ett litet minus med racer-Micran är att den är jobbig att köra i rusningstraffik. Den hoppar och skuttar hela tiden. Den trivs uppenbarligen inte så bra i låga hastigheter utan vill nog hellre ut på Autobahn. Ja, så är det.
Så då, nu måste jag hitta på nåt illa kvickt.
Må väl och heja Sverige!!!
