Säljes: Röd Golf '92. Centrallås, dragkrok, bandspelare...
Det kanske börjar bli lite tjötigt att läsa om "Röda Faran" i vart o varannat inlägg, men sätt er då i min sits.
Många håller sin bil varmt om hjärtat. Speciellt om den har några år på nacken och varit med om både det ena och det andra. I filmer och serier ser man ofta folk som vägrar göra sig av med t.ex sin gamla Dodge från '72, även om den inte medför annat än problem och kostnader. Det finns starka band mellan bilen och sin ägare. Den blir liksom som en i familjen.
Faran däremot, vi fick ingen bra start på vår relation och den har tamigfan inte blivit bättre sen dess.
Senaste i raden: måndag 15/5 2006 och Faran drar på hälsoundersökning hos ett gäng bildoktorer. Vill han fortsätta att existera och göra folk olyckliga av avundsjuka på sin ägare så rekomenderas ett besök hos bil-apoteket av doktorn. Ägaren får sig nu en tankeställare. Ska han dra ur sladden och låta Faran somna in lugnt och fridfullt eller kan det vara värt ett försök HLR för att låta Faran få avsluta sin karriär på ett värdigt sätt.
Ägaren tar tillslut beslut nummer två - alltså HLR-metoden.
Morsan drar till sthlm, Farans ägare tar då moderns bil, den charmiga Micran till jobbet veckan ut. Modern kommer hem torsdag kväll och måste flytta på Faran då det är städdag i K varannan fredag. Modern hoppar in i Faran, vrider om nyckeln och brummar i väg. Nej förlåt, nu blev det fel. Vi tar om det: modern hoppar in i Faran, vrider om nyckeln och - står kvar. Så skulle det vara ja. Hon kom alltså ingen vart. Faran sov som en stock. Helt förgäves försökte hon väcka honom.
Söndagen kommer och Faran har inte rört sig en millimeter. Som tur var var det inte just den veckan det var städdag så p-boten uteblev.
Farans ägare...Nä, skitsamma, nu skriver jag riktigt.. Peter kommer ner och langar startkablar. Vi puttar Faran uppför gatan så att vi kan få plats att utföra uppväckningen på.
Vrooom säger det och Faran är pånyttfödd. Gött tänker jag. Tackar Peter för ett bra utfört jobb och drar in till stan - destination BK. Jag parkerar Faran på en sidogata till Avenyn. Springer in på BK och köper götta. Ränner tillbaka ut till Faran, vrider om nyckeln och brummar i väg. Nej, förlåt. Nu blev det knasigt igen, vi testar igen: ränner tillbaka ut till Faran, vrider om nyckeln och - står kvar. Den jävla sömntutan har lyckats falla i koma igen. Helt otroligt. Jag tvingas traska upp till Roham för att låna telefon (min hade jag
givetvis inte med mig), ringer Peter, han är dock mindre sugen på att hjälpa till en gång till. Jag förstår han.
Jag blir fast hos Roham i typ två timmar. Lyckas inte få tag på nån. Tillslut får jag ringa morsan. Hon hoppar in i sin Micra, drar och köper startkablar och kommer till brottsplatsen. Till min stora "förvåning" lyckas vi inte få i gång Faran med hjälp av hennes bil. I detta läge har VM hockeyfinalen hållt på ca 20 minuter. Jag har dessutom missat Qvidings hemmapremiär på Torpavallen jag planerat att besöka. Frustrationen är upp över öronen, både mina och morsans. Jaha, antingen så lägger jag på mer pengar, låter Faran stå kvar och hoppas att Peter orkar göra en insats efter matchen - eller så vinkar jag in förbipasserande bilar. Andra alternativet låter bäst och det lyckas också tillslut.
Faran går igång, jag kör ända till Särö innan jag vänder hemmåt för att vara på den säkra sidan. Ingen radio, ingen mobil, ingen klocka. Jag har ingen aning vad det står i hockeyn. När jag tillslut kommer hem står båda lagen uppradade längs blålinjen och "Du gamla du fria" basuneras ut ur högtalarna. Sicken dag. Det slutade iofs med ett Vm-guld, men hur Farans framtid ser ut efter söndagen 21/5 2006, tja du... Slutet känns allt mer nära om man säger så...
God afton.
Run Forrest, run!
Jag antar att detta är ett inlägg i stort sett alla kommer att känna igen sig i.
En klassisk sak, ingen större grej, men
oj så irriterande.
Av nån anledning har jag åkt en hel del spårvagn det senaste. Jag kör ju liksom inte "Faran" (som tro det eller ej,
inte klarade besiktningen) i onödan, så för ett besök i centrum en söndag är det kollektivtraffik som gäller.
Det är ofta det händer, när jag går ner längs Stobbégatan för att ta trean (spårvagn 3) som vagnen glider in mot hållplatsen, när man är ca 100 meter därifrån. Det är då det är dags att ta det tunga beslutet; ska jag springa och då med risk att precis missa den och stå kvar på hållplatsen, full med hat och ilska, men även
förnedringen lysande som en gloria runt skallen, eller ska jag skita i det, vända på klacken och promenera bort mot ettan istället och se ut som att ingenting har hänt?
Visst, det är ju egentligen inget speciellt med att folk rusar efter vagnen/bussen och missar den. Det är väl klart att folk hellre tar den chansen och springer men med risk att känna skammen än att kanske få vänta 10 minuter till i onödan. Man borde tycka synd om folk som missar vagnen och känna igen sig själv i samma sits, men jag kan likt förbannat inte låta bli att småle varje gång jag ser nån springa så dem är blå i ansiktet och höra avgångsplinget från vagnen mitt framför näsan på dem.
Man vet ju hur personen tänker just i den situationen: "den jävla f***an, han kunde la fan väntat två sekunder till".
I mitt fall så vägrar jag att springa, efter att tagit alldeles för många chansningar under åren.
Jag går i stället ner, i samma takt så att ingen ska se att man faktiskt vill med vagnen, och hoppas på att man kanske hinner ändå. Man går tills man är 10 meter ifrån innan man lägger in spurten, då man är på den säkra sidan.
Ett fall som är förbannat jävla surt är när man ser vagnen komma mot hållplatsen, man tar beslutet att inte springa utan istället fortsätter gå, men ser att vagnen inte rör på sig. En stor folkklunga är på väg på, nån/några kanske håller på att betala biljett, men likt förbannat vågar man inte ta chansen. Man bara fortsätter gå, när man är tvärs över gatan åker vagnen. Då har den stått där i närmare 30-40 sekunder. Det hade räckt att öka takten med tre km/h så hade man hunnit. Men sånt händer ju bara just då man är på god väg att sätta världsrekord på hundra meter.
Jag vet inte om det bara är att man alltid har en ren jävla otur eller om det faktiskt är chaufförerna som känner makten och inte kan hålla fingrarna i styr. Jag vet iaf att busschaufförer för ett par år sen var riktigt jävliga med just det. Dem gjorde det utan tvekan medvetet, det var väl deras sätt att komma igenom arbetsdan, ungefär som att mitt sätt är att dela ut finger till höger och vänster mot mina "medtraffikanter". Det känns dock som det har upphört, kanske har dem fått tonvis med klagomål eller liknande.
Man kanske ska se det här som förkrönikan till Västtrafiks alldeles egna tillägning som kommer dyka upp här nångång längre fram. Jag vet inte, men jag vet dock att man inte är ensam om att varit med om den här situationen.
Yeye - nu ska jag ner i tvättstugan igen...
PS: Var tog sommaren vägen, är den förbi redan?
Listan med stort L
Här följer en lista på folk som jag inte direkt skulle vilja ha en närmare relation till än jag har nu. De flesta av personerna på listan är såna jag stört mig på sen jag var liten. Bara nåt som suttit kvar och på nåt sätt så tycker jag om att störa mig på saker och ting....och folk.Motiveringarna som följer kan låta väl grova, men ni kan ta de flesta av dem med en nypa salt.
Listan är inte skriven i någon som helst ordning.Kikki Danielsson - Denna feta, fula äckliga människa som terroriserar oss på löpsedlarna. Varför ger hon inte upp? Gå och ät en falukorv med dig!
Carola - Efter att ha sett "100 höjdare" så kan jag inte annat än att avsky henne. S j u k i huvudet!
Alice Timander - Dö, snälla! Du är ju för fan nitti bast, säkert minst...
Prinsessan Lilian - Vem är denne människa? Du är nog ännu äldre än Alice...
Niggertrippeln:
Macy Gray - Av nån anledning så har hennes röst (och frilla) gjort att hon tar en plats på denna prestigefulla lista.
Whoopie Goldberg - Ful, äcklig, jobbig, dålig osv. Hon är garanterat Topp 3 av alla som jag nånsin har, gör och kommer att hata.
Tracy Chapman - Man eller kvinna?
Konstant bubblare till listan:
Missy Elliot - Med samma motivering som Whoopie ungefär. Fast Missy är tjock och rejält divig också. En sån som har fått alldeles för mycket pengar.
Whitetrashtrippeln:
Jill Johnsson, Shirly Clamp, Shania Twain - Att behöva stå ut med dessa personers låtar var eviga jävla dag på radion gör att de inte slipper undan denna lista. Shania klarar man väl iofs utan nu för tiden, men, en gång på listan, alltid på listan. Även om hon är snygg.
Mark Levengood - En homosexuell som pratar med finsk brytning och är (...var?) programledare för barn. Inte coolt.
Filippo Inzaghi - Kommentarer överflödiga.
Sofia Ericsson - En som tror hon är evigt ung och använder kläder som om hon vore 16 år. Dessutom fick hon ingen bra start i mina ögon då hon skrämde skiten ur mig som liten när hon hon var Soffipropp. Vad hette det, "Ica i rutan"?
Patrik Ekwall (TV 4 sporten
) - Patrik Ekwall är kalkon. Pajas!
Paris Hilton - Behövs knappast nån motivering va?
Alexander Baard/Jean Pierre Barda (egentligen hela
Army Of Lovers) - Två riktigt äckliga människor. Speciellt den förstnämnde.
Ebba Von Sydow - Ett riktigt typexempel på människor jag hatar. Fy fan och leva hela sitt liv efter mode. Tvi!
Olinda - En sån här människa ska
INTE få vistas i tv-rutan. Ful som stryk är hon dessutom.
Gudrun Schyman - Gamle gode fylle-Gudrun. Varför kunde inte Mihajlo.... Nä, jag är tyst.
Pharrell Williams - Varför måste han bara vara med i varenda jävla musikvideo? Håll dig till det du är bra på och stanna inne i studion.
Leni Björklund - Att lägga ner AMF 4 och helikopterflottiljen i Göteborg är obegripligt. Ska militärstyrkan skickas från stockholm varje gång vid behov? I mitt tycke verkar Leni lika okunnig i sitt yrke som Laila var.
Anna Book - Samma sak som med Kikki, vaför lägger du inte bara ner?!
Reese Witherspoon - Jag gillar henne inte. Hon gör apkassa filmer plus att hon ser konstig ut. Som en råtta ungefär.
Whitney Houston - Jag vet att det kan låta hårt, men jag kan inte hjälpa att jag faktiskt hoppas hon prövar en lite större sträng nästa gång.
Lars-Åke Lagrell (ordförande Svenska fotbollsförbundet) - Ett av Sveriges ärkepuckon nummer ett. En gubbe som har dollartecken i stället där vi vanliga människor har svarta pupiller. Ger blanka fan i sporten fotboll.
Alla högljuda dokusåpakändisar - Helt otroligt att de här människorna lyckas beröra folk såpass som de gör. Både positivt (hur vet jag inte) och negativt.
Laila Freivalds - Lika ful och äcklig som patetisk.
Pete Doherty - Alltså, vem är snubben? Ok om han är stor i England men varför skrivs det
varje dag om honom i svenska medier (kvällspressen)?
Arne Hegerfors - Arne, nu är det dags att lägga myggan på hyllan. Du har gjort ditt. Tack för 70 års sportkommenterande!
Ja visst må det vara lågstadienivå på förklaringarna och ordet "hata" används som det vore ett betydelselöst ord för mig. För er som uppfattar detta inlägg som dagis och väl grovt så ta det inte ordagrant. Jag är snabb på att dömma och är inte mycket senare med att lägga till en kommentar. Men oftast så är den överdriven. Dock inte i alla fall.
Må väl!
